Jag har köpt en iPhone och tänkte testa på det där med Mobilblogg. Jag vet att bloggen har varit död ett tag nu men jag tänkte att min iPhone kan ändra på det eftersom den har ändrat allt annat i mitt liv. Vi testa att slänga in en bild här också, ja det gör vi. Kram på er.

Jag kan inte sova. Jag luktar man. Mansparfym. Lukten sitter i håret, kläderna, huden och jag har en besk parfymsmak i munnen. Jag tror jag har parfym i halsen. Hur kommer det sig undrar ni? Jo det ska jag tala om för er.

Jag hade klivit av spårvagnen vid Brunnsparken och skulle promenera den sista biten hem. När jag börjar närma mig Lejontrappan känner jag en bris komma emot mig. Jag hinner inte uppfatta mer innan jag träffas av lukten. Knäna blev svaga, ögonlocken hängiga och jag kände hur jag plötsligt blev sömnig. Det var som om jag blivit drogad. Som om jag hade sprungit in i en betongvägg och var på väg att svimma. Jag insåg att jag var illa ute om jag inte kämpade mig igenom det här. Som en ren överlevnadsmekanism började adrenalinet pumpa och jag bestämde mig för att SKULLE ta mig hem levande. Jag skulle inte låta det här knäcka mig. Jag har så mycket att leva för. Jag såg döden i vitögat och jag valde livet. Jag höll andan, spände ögonen och samlade alla mina krafter för att ta ett par raska steg förbi trappan. Det var först då som jag förstod vad som orsakat denna demoniska odör. En man stod ensam vid Lejontrappan och när jag gick förbi honom rådde det ingen tvekan om att just han var källan till stanken. Jag tror inte ni förstår omfånget av denna genomträngande lukt. Det var som om denna man haft ett helt skafferi med parfym av ifrågavarande sort. Han har sedan gått till Toys'r'us eller BR och köpt en sån där liten uppblåsbar barnpool. Sedan har han tömt skafferiet med parfym och fyllt poolen med det. Han har därefter hoppat i poolen med kläderna på och legat där i flera dygn tills hans kropp absorberat all parfym. Han har sedan gått till Lejontrappan i väntan på sitt offer och just då klev jag av spårvagnen.

Jag vet inte vem han är eller varför han gjorde så mot mig men han har skadat mig på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Han har berövat mig på ett friskt luktsinne. Jag måste anpassa mig till min nya verklighet och lära mig leva med detta.

Hädanefter går jag bara ut så här.

Just nu tänker jag på

* att jag vägrar slå på TV:n och se ännu ett avsnitt av 2 and ½ men eller How I met your mother. Jag känner att jag sakta utvecklas till en mansgris för varje avsnitt jag ser.

* att jag hatar människor som ska hålla på och checka in på platser på Facebook. VI BRYR OSS INTE!! Det absolut vidrigaste är såna som ska vara lite finurliga och checka in på sin egen soffa eller liknande heltokiga platser. Ja, men jätteroligt. Verkligen.

* att jag kanske tar bakning på lite för stort allvar när jag ligger uppe om nätterna och planerar att jag ska baka kanelbullar för att sedan somna och drömma mardrömmar om hur jag börjar baka ut degen och rulla bullarna UTAN att ha låtit degen jäsa först.

* att jag måste fixa tjockare gardiner för jag har två skumma grannar som sitter utanför min lägenhet och stirrar in på mig.

* att jag borde dammsuga mig lägenhet innan det skapas en heltäckningsmatta av allt hår.

Ja, nu vet ni det. Jag känner att jag måste stoppa mig själv innan jag råkar skriva ALLT som jag tänker på. Man borde inte få blogga efter kl 1. Natinufsan!